Paviljongen

Paviljongen är placerad inom en 8 meter bred remsa mellan sin storebror Platinan och fästet för den nya Hisingsbron. Detta läge – mitt i blickfånget för både flödet av hotellgäster och de

pendlare som rör sig över bron – ger byggnaden en betydande potential som marknadsföringsplats, men också en viktig funktion i att aktivera det nya stadsrummet mellan dessa storskaliga byggnadsverk.

Byggnaden tillför en målpunkt i en den mänskliga skalan till platsen och utgör med sin placering en sorts sista stopp innan stadsbebyggelsens avbrott vid älven. Byggnaden är tänkt att husera tillfälliga hyresgäster som på olika sätt kan generera aktivitet i och utanför byggnaden och har utformats med denna flexibilitet i åtanke.

Det böjda, sluttande taket är konceptuellt tänkt som en stor plåt som kommer upp från marken och sömlöst bildar både vägg och tak och som maximerar den inre volymen utan att hindra utsikten från hotellet där bakom. Taket vrids även längs med sin egen axel för att skapa fokus på entrén och utemiljön framför byggnaden och ge paviljongen ett mer skulpturalt uttryck.

Fasaden är klädd i aluminium och storformatsglas för att relatera till Platinans uttryck, medan formen och skalan uttrycker en individuell karaktär. Insidan av det böjda taket och bakväggen är klädda i vitpigmenterad askfanér som ger interiören en inbjudande värme.

Mellan träpanelerna sitter ett radiellt mönster av böjdaljuslister som lyser upp hela det välvda taket ochytterligare accentuerar den vridna formen. Mönstret fortsätter även i golvet, i form av rostfria inläggningar i den slipade betongen. Med denna ljusinstallation får byggnaden ett varierat och animerat utseende då förbipasserande bussar, spårvagnar, bilar, cyklar och fotgängare upplever den från olika vinklar och perspektiv.